Serendipitet förde mig hit.
Serendipitet - det betyder ungefär att man utav en slump hittar något som man igentligen inte var ute efter.
Nu tänkte jag ju som så, tidigare idag, att jag skulle göra en liten grej av min flottiga middag på Facebook. Tog ett kort med mobilen och beskrev min torftiga lunch.
Detta som en lite nosig och ironisk motpol till de fina beskrivningar av olika människors middagsexempel, som ibland, tillsynes endast uppkommer för att bekräfta och befästa en social status och göra läsaren uppmärksam på att fb-publicisten innehar en fingerfärdighet vad det gäller matlagning och har kännedom om "rätt" råvaror. Vissa har givetvis ett genuint matintresse, vissa följer med mat-hypen och vill visa att de hänger med i svängarna helt enkelt.
Nu åter till serendipiteten. Det bar sig inte bättre än att jag fick flera kommentarer om att starta en blogg. Något som aldrig tidigare funnits med i mina tankar, men en boll sattes i rullning och här sitter jag nu. Med min serendipitet... och min blogg....som jag tror kommer att handla om vardagen, som facinerar mig mycket. Vardag har blivit en 5-dagars transportsträcka som endast ska passeras för att man ska nå fram till fredagsmyset, som fortsätter i helglull-lull och mynnar ut i söndagsångesten för att sedan övergå i en ny 5dagars transportsträcka. Bisarrt! Det är ju som att köpa en kanelsnäcka, veva bort de yttersta raderna och bara äta kladdet i mitten. Vilket slöseri! Givetvis ska man njuta av hela bullen. Detta kommer jag nog att återkomma till...
Bloggen kommer nog också att vända och vrida på konstiga saker som händer, sådana saker som oftast bara passerar obemärkt förbi. Ibland fastnar sådana saker i mitt huvud och då måste det bara tumla runt en stund där inne. Men istället för som tidigare -att det bara försvinner ut i tomma intet eller hamnar i en dålig Sing a songwriter låt som spelas i de fyra ackord jag behärskar på gitarren och som mina stackars barn och hundar tvingas lyssna på .... så kan det få landa här. Läs det eller skit i det, fast det är ju ganska kul om du vill läsa det förstås!
Jag älskar Mia Skäringer. Jag känner igen mig i henne.Jag är lite som henne, lite som den bilden hon ger sken av att vara iallafall. Ibland blir det lite tokigt och ibland kanske man inte har den strukturen som förväntas. Oftast är mina kläder lite på sned, allt jag gör är inte helt genomtänkt alltid. Känner-handlar- tänker. Fel ordning. Men det är okej ändå, börjar jag tro och förlika mej med. Jag kan identifeiera mig mer och mer i den rollen. Att det altid kommer att se ut som ett bombnedslag på minst ett ställe i huset, att ibland får man ha på sig en outfit som o-matchar för att tvätthögen är stor som Kilimanjaro och ibland säger man helt fel sak vid helt fel tillfälle.
MEN - jag tror inte att jag är ensam här och kanske min blogg kan bjuda in fler vackra människor till min värld, där man skrapat av finishen från ytan och saker får vara lite mer som de faktiskt är igentligen... utan förskönande omständigheter, där inte allt matchar och skiner. Där man inte har ALLT som man önskar sig och man kanske bara får vara så snäll att göra det bästa av situationen som råder. Lite grand som Mickan vs Anna i Solsidan, för att återknyta till Mia Skäringer.
Det doftar inte lavendel ens när perfekta flickor fiser.
Välkommen till min värld!
