En jul för alla, även hånga pensionärer.
Såå, då var det jul igen. Snön kom tack och lov till första advent. Vintern är fantastisk, men bara om man är ekiperad för den. Hestra-vantar och Mukluk-stövlar krävs för att vara go å gla i -16 C. Sedan jag anskaffade dessa godingar har jag inte behövt raggsockar. De är helt underbara!!
Då var det alltså jul igen och för oss innebär det spraket av en varm brasa vid soffan, glöggmys och ljus i lyktor. Men för vissa är det bara en extra bekräftelse på en tom plånbok och en tom helg utan familj och vänner. I flera år har jag funderat på (alldeles försent) att i någon form återuppta en tradition som vi hade i kyrkans regi i Vinslöv, när jag var liten.
Traditionen var en jullunch med fika och julklappsutdelning, som var gratis för de som ville komma. En jul för alla. Några dagar innan julafton drog kantorn Lennart Ljungqvist ihop barn och ungdomskörerna i församlingen till en pysseldag. Vi höll till i församlingshemmets lilla sal. Vi småglin tassade in förväntansfulla och fnissande och satte oss och började fixa med julklappar, skänkta av byns företag. Först delades varorna upp så det blev rättvisa paket. Meter efter meter med julklappspapper virades runt diskborstar från Kronborsten, Gevalia från Ica chokladkartonger från Regners. Meter efter meter tejp häftades fast, med lite tur i pappersskarvarna där det var tänkt att de skulle sitta från början. Meter efter meter av presentsnöre virades och, knöts och kryllades. Sist lackades paketerna. Men det fick inte vi små göra. Detta moment sköttes av UNGDOMARNA!!!
Ungdomarna. De var stora, coola, hade parfym, smink och tuggade tuggumi. Och - de hade permanentat hår. Små lockar som skruvade sig så vackert runt deras coola ungdomsansikten med blå mascara. (Vi pratar 80-tal här..) Åh vad vi ville vara som dem. Tänk att få stiga i hierarkin och få lacka paketer. Ungdomarna fick också baka kakorna till jullunchen. Detta var ett längtansvärt mål i mitt liv. Att bli ungdom och ha viktiga uppgifter på jullunchen.
När julafton kom dukade vi och gjorde mysigt. Folk strömmade in. Många ensamma som skulle spendera kvällen hemma själva kom dit för att umgås och uppleva julstämning för en stund. Några snåla pensionärer som bara kom dit för att de ville äta gratis och få paket innan de skulle hem till sina familjer och fira en gång till, med de var också välkomna, så klart. En jul för alla, oavsett om man var ensam, fattig eller girig, tvåsam pensionär med full börs. Ett 40 tal personer var där varje år. Vi glin dukade och dukade av, sjöng julsånger och delade ut paketer. Alla var så glada. Äkta glädje över att vara tillsammans med någon, få skrattta, lyssna på en barnkör som sjöng halvfalskt i en hörna spred sig med en värme i rummet. Det var riktig samhörighet och många gick där ifrån raka i ryggen, med ett leende på läpparna och med mer glimt i ögat som inte fanns när de ett par timmar tidigare steg in genom dörren.
Festen slutade samtidigt som Kalle Anka började på tvn. Då snabbade jag mig hem till mitt eget julfirande. Nöjd och glad med dagens gärning satte jag mig vid dukat bord och tackade för att jag var så lyckligt lottad. Jag hade hem,familj, glöggmys och ljus i lyktor.
Jag vill att mina barn också ska få känna tacksamhet över vad de har. Jag vill att de ska flytta fokus från sig själva - till sin omvärld, lite oftare. Idag handlar det mesta om Me, myself and I. Vassa armbågar för att ta sig någonstans här i livet. Klättra genom att trampa på andra.
Undrar om det finns någonstans man kan hjälpa till, där de ordnar något liknande. Får höra mig för. Ungarna får hänga med. I stället för att tjata hål i huvudet på mej om när tomten ska hasa sig in med masken på sned, med dyra julklappar som i bästa fall leks med något år innan intresset försvinner, kan vi väl flytta fokus och göra något för någon annan - helt utan vinning - tillsammans.
Minns med värme i hjärtat hur kul vi hade det och hur lärorikt det var. Det måste ju funka även på 2000-talet.
Har just bestämt mig. Det ska minsann bli julmys 2013, en jul för alla, ska bli min paroll nästa år. Bäst att skriva in det i almanackan redan nu. Det ska bli skönt att få göra något på riktigt nästa år, bortom meningslösa diskussioner om koksalt i julskinka, plomber som gått åt skogen i knäcktuggandet och frågan om hur mycket pengar vi ska lägga på julklappar. Dessutom är det ju bara jul några dagar. De andra 360 dagarna kanske också kunde få en tanke på hur de ska spenderas......
// M
