frumalm.blogg.se

Mitt fläsk gungar i otakt.

Publicerad 2012-11-29 11:31:00 i Allmänt,

Jag har börjat dansa magdans. Om min kära vän och tillika danstränare A hade hört detta, hade hon troligtvis strypt mig med min röda, blingande och skramlande danssjal som pryder mina höfter när jag tränar.

Det heter orientalisk dans, hade hon sagt. Det är höften som rör sig - inte magen. Det är där problemet uppstår, förstår ni.... det är min mage som dallrar, höften står stilla. Jag dansar magdans, men vill gärna lära mig behärska orientalisk dans.

Det absolut värsta är att när man gungat loss ett tag fortplantar sig svängningarna till andra delar av kroppen. Speciellt ett parti ovanför magen och i bland även ett på baksidan av kroppen. Båda dessa partier består av ett"par" och på båda ställen motarbetar paren i respektive grupp varandra och då uppstår en obeskrivbar otakt. De lever sitt eget liv.... Men alla i gruppen har bestämt att det är högt i tak, ok att skratta, inte ta sig själv på för stort allvar och viktigast av allt: Inte spara på krutet. Vi går in för det till 100 % och tar ut svängarna.

Det viktigaste efter träningen är att dricka och att låta alla dyningar gå ur kroppen innan man går och lägger sig. Annars blir man lätt sjösjuk.

I kväll ska jag dansa för mig själv här hemma lite, för träningen är inställd. Trots att jag inte känner mig så stylish när jag dansar är det så fantastiskt kul. Alla i gruppen säger samma sak- man kan inte sluta le på hela kvällen efter träning och man går som i ett lyckorus. Jag rekommenderar alla att våga släppa loss till lite orientaliska toner ibland. Det är så häftigt!

Dagen uppmaning är: ta för dig och släpp loss, vackra människa!!!

Kommentarer (3)

Tror ni att något av barnen vill ha en generator i julklapp?

Publicerad 2012-11-28 11:19:00 i Allmänt,

Är det ok att ge barnen:

1. En ny generator till Forden
2. Bromsok till Volvon
3. Ny torktumlare
??????
För det behövs verkligen...

Kommentarer (2)

Det är inte bara riksdagsmän som har nytta av metallrör.

Publicerad 2012-11-27 09:16:54 i Allmänt,

Det är inte bara riksdagsmän som kan ha nytta av ett gediget metallrör. Det fick jag erfara igår när jag var ute och körde bil. Plötsligt började en massa lampor lysa på instrumentpanelen. Jag körde i vanlig ordning struts-principen och sluta titta på dem. Det som inte syns finns inte. Bilen funkade dessutom precis som vanligt.

Plötsligt började ytterligare en lampa lysa, airbagen! För min inre syn utspelade sig genast ett skådespel, där jag blir attackerad av en luftkudde, som helt utan förvarning bestämt sig för att inte bo i en låda längre. Lite kittlande känsla att fortsätta köra, lite som Rysk roulett, me vs car. I dag är jag klokare och vet att den lampan lyser när airbagen inte fungerar. Det var mycket som inte fungerade och roten till det hela var att generatorn inte hade en bra dag. Detta resulterade i motorstopp. Som tur är har jag en fantastisk och bilkunnig person i min närhet, som alltid ställer upp vid diverse haveri hos oss och han fanns på plats efter en kvart.

En snabbtitt under huven, fram med metallröret, som var ganska mycket mindre än dem som de händiga politikerna på stan hade, bank bank, vrider om nyckeln och bilen startar. Instrumentpanelen ser inte längre ut som en pimpad juldekoration, dvs inga röda lampor som blinkar och lyser. Bilen går perfekt. Tydligen hade kolet hängt upp sig...??!!

Men, it´s not the size, it´s the way you swing it... och även om jag skulle ha ett litet rör tillhands nästa gång detta händer är inte chansen så stor att jag träffar just generatorn om jag skulle på och banka. Det ser dessutom olika ut under huven på olika bilar. Detta lärde jag mig härom året när jag hällde spolarvätska i bromsoljan.

It´s not the size, it´s the way you swing it... om någon av ovannämnda politiker läser detta inlägg, vilket jag knappast tror, så är det en devis att ta till sig. Det måste vara väldigt små människor som behöver så stora tillhyggen. Och det vet alla som läst mina inlägg, att man måste se på saken från minst två håll, annars blir man en liten människa. ...kan det månne vara så.... att de är så små ,för att de ser på saken från endast ett håll och inte från två?

Lindens tomtar.

Dessa sötnosarna var höjdpunkten på årets julskyltning i Hässleholm, som för övrigt var ganska blöt och trist. Mysiga ulltomtar tillverkade av ull från Lindens egna får, av Lindens egna husfru. Om ni vill köpa en tomte finns de på torget i Hässleholm i en av de röda bodarna ända fram till jul! Där finns även yllestrumpor, inneskor och även ätbara, hemmaproducerade varor. Lokalproducerat i Mala :) Väl värt att titta förbi!!

Önskar alla en härlig dag och glöm inte bort att de yttre lagerna på bullen också är värda att avnjutas! (Vad jag menar med det finns att läsa i inlägget om serendipitet)!

Kommentarer (1)

Hur man fångar en dag och låter maten tysta mun.

Publicerad 2012-11-25 10:18:00 i Allmänt,

Följ min blogg med Bloglovin

Väggord. Dessa små förmaningar/uppmaningar som man får kastade i ansiktet lite varstans där man väljer att titta.

Jag har väggord. "Badrum" står det på ett, som jag givetvis satt på dörren till toan. Inget att fundera över eller ta till sig i sitt innersta. Det är ju bara att gå in dit om man behöver. Punkt. Har ett i sovrummet också på en emaljskylt. Något om "Shoot for the moon...." Eftersom jag inte kommer ihåg på rak arm hur den meningen avslutas, är det troligen inget bra väggord. Då borde jag ju kommit ihåg det och burit det med mig i mitt hjärta. Eller åtminstone i hjärnan. Men den läcker dessvärre just nu, hjärnan. Det beror på att jag ammar har jag självdiagnostiserat mig med. Kommer knappt ihåg att ta med mig mina barn ut ur affären när jag betalt i kassan, om jag inte glömmer att betala så klart, det har nästan hänt det med.

Ett par tänkvärda väggord om sitter uppsmackade på var mans vägg är "Carpe Diem" - eller "Fånga dagen", som det heter på svenska.

Det talar inte till mig som småbarnsmamma när jag ser det.... Talar gör det men det studsar liksom tillbaka. Tänker mer såhär; Jaha nu sket sig denna dan med. Jag hade tänkt fånga den, men först trillade någon i en hundskit på gården, sedan hade man ju en tid och passa och en till, så var det laga-mat-dax och så var det liksom själva dagen som ställde sig i vägen i mitt försök att fånga densamma... förstår ni?

Men, om man vänder på det... (för man måste ju se på saken på två sätt, MINST,annars blir man en liten människa)... så kanske man ska ställa ner kraven lite på vad för typ av dag som ska fångas. Som när man fiskar. Jag är nöjd med ett par abborrar som oftast nappar, men någon gång kommer gammelgäddan på kroken. De flesta dagar är nog abborrar som är ganska små. Men ibland ska man kanske steka dem i smör, salt och med lite klippt gräslök på toppen oavsett storlek och avnjuta dem för vad de är, istället för att slänga tillbaka dem. Bara ibland, man kan ju inte njuta av alla dagar och abborrar. Då går det ju inflation i livet och abborrarna blir utfiskade. Ungefär som med kanelbullen i mitt första inlägg här. Man slänger ju inte bort allt utom kletet i mitten....Någon dag då och då är en gammelgädda.Det är dessa dagar, kletiga kanelbulle-mittpartier och gigantiska fiskar vi i efterhand kan sätta oss på ljugarebänken och berätta om hur stora de var. Och de tål att berättas om, om och om igen. Till och med för våra barnbarn om 30 år. Fast ungarna sitter troligen med framtidens IPhones bredvid en på bänken och hör inte ett skit av vad man säger.

Jo det låter ju trevligt att fånga dagen, kanske man skulle prova någon gång när tillfälle ges. Men jag är inte där än riktigt. Mitt förnuft säger åt mig att fånga abborren, min känsla är så upptagen av att fånga gammelgäddan, så jag ser inte ens abborrarna ibland.

Jag är i förstadiet till att fånga dagen. Det heter "Superesse Diem" och betyder "Överleva dagen". Men det är tydligen inte så vanligt att vara i det stadiet - eller populärt att erkänna att man är där, eftersom det inte går att köpa den kombinationen någonstans. Men nog tror jag att vi är ett gäng, kanske man kan få grupprabatt om vi beställer 10 - 20 st? (Tror jag ska maila Meekatt om detta, vet att hon delar mitt stadie). För er som inte upptäckt henne, kika in på www.meekatt.se

Hittade en bra hemsida där man kan designa sitt eget väggord för en hyfsad peng. har precis färdigställt en design i datorn och funderar på att skicka iväg den för produktion.

En kort mening som varken talar till Ethos eller Pathos, utan endast till Logos.(För närmre förklaring, googla "retorik"). En mening som ofta är på väg ut ur munnen men som man alltid sväljer igen. För så talar man inte till barn, inte till vuxna heller för den delen . En mening som man kan titta på i terapeutiskt syfte så man inte frestas att uttala det högt.

eller: clausum et manducare

Kommentarer (5)

En blogg om hem och familj, fast utan hem och familj. För att det blir bäst så.

Publicerad 2012-11-24 11:13:25 i Allmänt,

Tack!

Tack för alla fina kommentarer på Facebook och här på bloggen. Ger inspiration till att dilla vidare om både det ena och det andra.

Här hemma är det bara jag som har Facebook. Här hemma tycker vi om vår privata sfär och delar inte med oss så mycket familjeliv via sociala medier och så kommer det även att vara i min blogg. Detta har vi kommit överens om sedan en tid tillbaka, då det endast är jag i vår familj som valt att finnas med i forum som kan läsas av allmänheten.

Så här sitter jag alltså nu.... med min serendipitet.... med min nystartade blogg.... som handlar om hem och familj utan att jag igentligen har något hem eller någon familj att skriva om. Av två anledningar - respekt för familjen men när man vrider på det (och man ska ju se på saken på minst två sätt, annars är man en liten människa), så kan det ju även vara bra att inte relatera för mycket till jag, mej och mitt, för då kanske andra har lättare att applicera mina tankar, förhållningssätt och värderingar på sej, sig och sitt.

Jag vill att ni läsare också har respekt för min familj och därmed inte lägger upp kommentarer rörande mina familjemedlemmar eller händelser i mitt liv så som semestrar och annat som jag inte dryftat på bloggen. Däremot tar jag tacksamt emot kommentarer om mina inlägg, över era funderingar och allmänna saker, så länge som det inte går stick i stäv med mina värderingar ovan.

Alla kommentarer granskas innan de publiceras. Inte för att censurera bort kommentarer utan för att skydda mina intressen. Hoppas att ni har överseénde med detta.

Idag funderar jag på hur det är att åldras på insidan. Det ska jag gå och fundera på ett tag medan jag städar.

Häromdagen satt jag och tittade på en talkshow med en kopp kaffe i handen. Som vanligt går det inte att bara precis sitta och titta förutsättningslöst. Det är som att jobba i Windows. Största delen av min hjärna tittar på denna intressanta människa som intervjuas, ögonen vilar på 40" tvn men samtidigt.... samtidigt ligger det en förbannad dialogruta,, liksom i ovankant av skärmen med text som rullar från höger till vänster för att sedan försvinna ut i ingenting. Den texten är alla mina andra tankar som maler. De flesta går obemärkt förbi. Så plötsligt....

Detta var ju ett trevligt program... ja, så tänkte jag. Detta var ju ett trevligt program!!! Det är ju ett ordval som en gammal människa skulle använda sig av. All respekt för gamla människor som har erfarenhet, levt ett långt liv med mycket visdom i sin ryggsäck men.... detta var ju ett trevligt program!!!

Som en ilsken dialogruta i Windows, ni vet en sådan man klickar ner som bara ploppar upp igen, - så ser det ut när denna mening gång på gång visar sig i mitt inre. Hjälper inte att jag stänger av och startar om. Syntax error. Detta var ju ett trevligt program.

Är det så ålderdomen på insidan smyger sig på oss lyckligt ovetande och blåögda 31 ½ åringar? In i tankevärlden, in i vårt innersta, en glidning, som gör att man inte riktigt är medveten om vad som håller på att ske. Inget "plötsligt händer det". Mer såhär; en dag om några år så har det hänt utan att man igentligen kan sätta fingret på när ...

Man har blivit gammal.

Ha en trevlig dag. När du vaknar i morgon är du en dag äldre.

Kommentarer (2)

Serendipitet förde mig hit.

Publicerad 2012-11-24 00:08:13 i Allmänt,

Serendipitet - det betyder ungefär att man utav en slump hittar något som man igentligen inte var ute efter.

Nu tänkte jag ju som så, tidigare idag, att jag skulle göra en liten grej av min flottiga middag på Facebook. Tog ett kort med mobilen och beskrev min torftiga lunch.

Detta som en lite nosig och ironisk motpol till de fina beskrivningar av olika människors middagsexempel, som ibland, tillsynes endast uppkommer för att bekräfta och befästa en social status och göra läsaren uppmärksam på att fb-publicisten innehar en fingerfärdighet vad det gäller matlagning och har kännedom om "rätt" råvaror. Vissa har givetvis ett genuint matintresse, vissa följer med mat-hypen och vill visa att de hänger med i svängarna helt enkelt.

Nu åter till serendipiteten. Det bar sig inte bättre än att jag fick flera kommentarer om att starta en blogg. Något som aldrig tidigare funnits med i mina tankar, men en boll sattes i rullning och här sitter jag nu. Med min serendipitet... och min blogg....som jag tror kommer att handla om vardagen, som facinerar mig mycket. Vardag har blivit en 5-dagars transportsträcka som endast ska passeras för att man ska nå fram till fredagsmyset, som fortsätter i helglull-lull och mynnar ut i söndagsångesten för att sedan övergå i en ny 5dagars transportsträcka. Bisarrt! Det är ju som att köpa en kanelsnäcka, veva bort de yttersta raderna och bara äta kladdet i mitten. Vilket slöseri! Givetvis ska man njuta av hela bullen. Detta kommer jag nog att återkomma till...

Bloggen kommer nog också att vända och vrida på konstiga saker som händer, sådana saker som oftast bara passerar obemärkt förbi. Ibland fastnar sådana saker i mitt huvud och då måste det bara tumla runt en stund där inne. Men istället för som tidigare -att det bara försvinner ut i tomma intet eller hamnar i en dålig Sing a songwriter låt som spelas i de fyra ackord jag behärskar på gitarren och som mina stackars barn och hundar tvingas lyssna på .... så kan det få landa här. Läs det eller skit i det, fast det är ju ganska kul om du vill läsa det förstås!

Jag älskar Mia Skäringer. Jag känner igen mig i henne.Jag är lite som henne, lite som den bilden hon ger sken av att vara iallafall. Ibland blir det lite tokigt och ibland kanske man inte har den strukturen som förväntas. Oftast är mina kläder lite på sned, allt jag gör är inte helt genomtänkt alltid. Känner-handlar- tänker. Fel ordning. Men det är okej ändå, börjar jag tro och förlika mej med. Jag kan identifeiera mig mer och mer i den rollen. Att det altid kommer att se ut som ett bombnedslag på minst ett ställe i huset, att ibland får man ha på sig en outfit som o-matchar för att tvätthögen är stor som Kilimanjaro och ibland säger man helt fel sak vid helt fel tillfälle.

MEN - jag tror inte att jag är ensam här och kanske min blogg kan bjuda in fler vackra människor till min värld, där man skrapat av finishen från ytan och saker får vara lite mer som de faktiskt är igentligen... utan förskönande omständigheter, där inte allt matchar och skiner. Där man inte har ALLT som man önskar sig och man kanske bara får vara så snäll att göra det bästa av situationen som råder. Lite grand som Mickan vs Anna i Solsidan, för att återknyta till Mia Skäringer.

Det doftar inte lavendel ens när perfekta flickor fiser.