frumalm.blogg.se

Min jul är räddad av resår och Sparbanken Göinge!

Publicerad 2012-12-20 22:59:00 i Allmänt,

Det är inte klokt vad man får ner i en kundvagn nu förtiden. Sist jag var och handlade fick jag ner tre kassar mat, två barn i varierande ålder och storlek, samt en julgran. Min tid som småbarnsförlder har givit mig många färdigheter till mitt CV. Tror att alla med smått folk hemma känner igen sig i en eller flera av titlarna nedan... (annars är man eventuellt en övermänniska eller har en fantastisk hemhjälp).

Professor i logistik- se ovan, no more comments...

Koordinator - alla tider som ska passas. Helst borde man ha ett par kloner för att hinna från punkt A till B.

Diktator - my way or no way, för att hinna mellan alla ställen finns inga utrymmen för alla att göra sin röst hörd. Projektledare - Den titeln har man gjort sig förtjänt av efter att tagit sig och lilla familjen ut genom ytterdörren på morgonen.

Julgransmannen på Maxi måste vara magisk. Han visar en gran som ser bra ut när han håller i den men ....

I dag var det julshopping. Barnvakt, jag skulle göra Kristianstad med pyssling i barnvagnen... fika... titta i skyltfönster... beundra ljusdekorationer i skymningen. Väl inne i staden fick jag parkering direkt på Södra kasern. Ungefär då satte jag punkt för min utopi om den gemytliga julshoppingen.

In i världens enda leksaksaffär som inte är gjord för barn, vagnar eller folk med breda rumpor, BR leksaker. Får man möte i någon av gångarna får man hoppa in i en hylla, alternativt trillar hela hyllans innehåll över en. Väl framme i kassan med bebis på armen, en gigantisk kartong innehållande ett Playmobil piratskepp samt lite småplock får jag första överraskningen. Stoppar i kortet... "Medges ej" he he he... jag har fört över pengar till fel kort. Plånboken fortfarande hos busschauffören efter möhippan. Detta kort samt mitt pass är mina enda livlinor. Tittar lite dumt på kassörskan, svetten tränger fram i pannan och jag flinar med ett efterblivet leénde. Lägger undan varorna bakom disken, ber om att få återkomma. Ringer Sparbanken Göinge. De är stjärnorna på min natthimmel som lyser igenom rullgardinen som nyss drogs ner. De fixar pengarna till rätt konto och shoppingen fortskrider.

På HM hittade jag ingenting som fick mig att se ut som en värdig människa. Fastnade i en klänning och fick amma i en provhytt. Bokhandeln hade inte något av det jag skulle ha, nämligen konteringsstämpel, "Redovisa rätt 2012" samt register 1-12. Verkar som om jag får bokföra på julafton. Kul på jul... Konstig bokhandel.

Aima räddade dagen efter tre vändor i provhytten. Optimisten i mig rådde mig att prova samma storlek som jag hade innan graviditet nr 3. Optimismen dog i det provrummet, R.I.P. Våga inte återuppstå. Aima har snygga kläder för alla typer av människor. Med det menar jag resår och stretch i plaggen samt en torftig julplånbok. Hursomhelst kände jag mig snygg i kläderna jag köpt och gick därifrån nöjd och glad.

Den mysiga julfikan byttes ut mot en kaffe, vatten och baguette "to go" ifrån Trendie. Inte helt genomtänkt efter som jag redan hade en säck (!!!) från BR i ena handen och en barnvagn innehållande ett barn och något som kan liknas vid ett flyttlass, i andra handen. Ett sista stopp - Ohlssons ost, sätta sprätt på ett presentkort. En sista eftertanke... liten affär, fullt med folk. Jag har kaffe, säck och vagn. Känner mig som huvudrollsinnehavare i Tomten goes Hillbilly...bara skägget som fattas. Tar jag mig över huvudtaget in får de nog baxa ut mitt ekipage med vinsch. Orkar inte. Baguetten i vagnen, kaffet i samma hand som säcken. Snoret rann och det fick rinna eftersom jag inte hade någon ledig hand, svart under ögonen var jag efter stress-svetten från mitt klädmaraton och jag kände svag tinnitus efter ett par timmar med nyanserat vrål ifrån vagnen.

DÅ!!! Någonstans i mellan Ohlssons ost och Södra kasern, någonstans mellan snor, gothsminkning och överlass, infann den sig - julkänslan. Det var mörkt ute, lite julmusik hördes från ett café och det glittrade så fint av alla ljus. Jag tog ett djupt andetag och kände efter ett par sekunder. Tog känslan med mig och stegade mot bilen. Man ska sluta när man ligger på topp.

Nu ska jag installera ett Wii, vars medföljande bruksanvisning erbjuder manual på spanska, portugisiska samt italienska.

Desbedida, adeus, addio eller

adjö, som man säger på svenska.

Kommentarer (0)

Man kan lära gamla hundar sitta!

Publicerad 2012-12-12 22:39:00 i Allmänt,

Igår frågade jag pappa om jag kunde få skriva ett par rader om honom här. Det fick jag!

Jag beundrar min pappa. På äldre dar har han tagit sig in i datorernas värld. Det började med en gammal stationär burk. Denna byttes sedan ut mot en, som han kallade "Lap-tower". Den hade många "mega bike".Om hans engelska vokabulär vore mer utvecklat hade logiken sagt att man hellre har en stationär PC i knäet än ett helt torn med många mega-cyklar på, men nu lämnar hans språkkunskaper lite att önska...

Dessa maskiner och tillika döda ting har åsamkat ovannämnd far och hans dotter, som för övrigt sitter och skriver detta inlägg, många avslitna hårbollar, vredesutbrott och förolämpningar åt båda håll. Bland annat vid tillfällen då Windows språk blivit ändrat till polska, när jag försökt förklara att det inte hjälper att logga in på Aftonbladet +, då han ska gå in på mina sidor på ATG (som tog 2 timmar och en fördärvad telefonlur att reda ut) och vid tappra försök att uppdatera Flashplayer via telefonguide (moi) för att få ATGs urusla hemsida att ladda.

Har seriöst funderat på att ringa Swedbanks telefonbank och hota med att han kommer att börja ringa dit i stället och få hjälp med sina bankärenden om jag inte får gratis telefonbank. Det hade inte krävts många supportsamtal för att få dem att gå med på mina krav... Har dock aldrig skridit till verket, han är ju trots allt min käre far. Han får ringa till mig för banksupport hur mycket han vill.

Pappa är beundransvärd. Han ger inte upp. Han ringer aldrig om samma sak två gånger. Det må ta lång tid att få honom med på tåget ibland, men han fixar det till slut. De första två åren spelade han bara patiens. Nu surfar han, sköter spelkonton och bankärenden. Han har till och med skaffat "Facebråck" . Där skriver han inget själv, men läser lite på vänners sidor.

Jag önskar att jag också är modern och ser mig som en del av den nya tekniken när jag är 60+ , vågar fråga fastän mina barn himlar med ögonen och framför allt - vara nyfiken och inte ge upp. HEJA PAPPA!!!!!

Nu är jag 30+ och har skaffat mig en ny, modern leksak. iRobot 550.

Sjävgående dammsugare. Än så länge har den inte sparat någon tid åt mig, eftersom jag går efter den och kollar så att den inte missar några hörn och ser till att ingen av hundarna går lös på den. Idag pratade den med mig på engelska när den fastnade på tröskeln till kontoret. Jag lyfte ner den och sa - I´m sorry. Den verkade inte ta någon notis om min tafatta ursäkt. Den lullade vidare i samma takt som innan fastkörningen och åt upp mer grus och hundhår. Den äter inte Lego. Det är bra. På ett vis är den smartare än mej. Den dockar och laddar batterierna på eget initiativ när den är trött.

Ska försöka ta lärdom och också göra det nu.

God laddning!

Kommentarer (3)

Sov gott, busschauffören...

Publicerad 2012-12-11 10:22:00 i Allmänt,

Vissa dagar är värre än andra. Tankarna springer fram och tillbaka i ett virrvarr. Det blev värre igår. I stället för att konstruktivt styra upp dagens timmar funderade jag på helt oviktiga saker.

Som varför vi sänder finska program på SR varje dag??? När jag var liten fanns även tvprogram på serbokratiska och romani. (Kanske finns fortfarande, vet ej). Är det när det finns så många människor i Sverige med ett språk så att de räknas som minoritet? För i så fall borde vi väl sända något på arabiska också och kanske somaliska? Var går gränsen för att få ett tv/radioprogram på annat modersmål? Vet någon, välkommen att kommentera!!

Sådana funderingar dras jag med ofta. Det är nyttigt att grotta ner sig i tankar, om man kravlar sig upp ur dem med någon form av insikt och i form av en bättre människa. Men program på främmande språk? Känner mig inte berikad efter gårdagens tankeflöde.

Mitt tankevirrvarr har resulterat i att jag glömt betala E, som lånade ut pengar till mig på möhippan när mitt kort gav upp ... (Överhettat)... och missat en massagetid, glömt kakor i ugnen mm. Som tur är har jag inte glömt något barn någonstans denna gång heller. Det är min största farhåga när jag går in i denna typ av koma...

Men det blir väl så här när man är upp i smöret över något. Refererar åter till möhippan, då vi tre tjejer, vid tre separata tillfällen blottade oss för konferensgäster på hotellet där vi svidade om.

14 tjejer yrar runt på relaxavdelningen. Väljer bland klänningar, accessoarer och skor. En av oss kollar hur BHn sitter i en spegel utanför relaxen. Men vänta.... det var ingen spegel, åmande och kråmande upptäcker hon att det är ett fönster i en dörr där ca 20 herrar konfererar...

5 minuter senare ställer jag mig på samma ställe - hade redan glömt konferensen, kränger upp kjolen över magen med rumpan mot fönstret och ålar upp ett par strumpbyxor: Kämpade på ett ograciöst sätt då strumporna var lite små. Böjde knäna och skakade upp dem om rumpa och mage. Drog lite i trosorna som krupit upp lite långt och vevade ner kjolen igen.

2 minuter senare kommer partypingla nr 3 och kränger upp strumpbyxor över låret. Då ser jag en medelålders kostymklädd herre vars ögon i princip hoppat ur sin plats i ansiktet. Han tror nog att chefen ordnat några märkliga tjejer till festen efteråt.... Men det bjöd vi på.

Önskar alla en trevlig tisdag med samma ord som jag i mitt förvirrade tillstånd sa till sonens busschaufför i morse, när jag vinkade av skolbussen.

GOD NATT!

Kommentarer (5)

Nu gäller det att inte snöa in sig...

Publicerad 2012-12-10 09:39:00 i Allmänt,

Kan någon ha undgått... det har snöat. Vita stora flingor staplas på hög och nu har vi riktig vinter.

Jobbigt att skrapa rutor...

Trafikvarningarna duggar tätt, rapporter om inställda skolbussar, Facebook snart överhettat av kommentarer över snön. Visst ställer det till besvär, för många med oss brukar det innebära att djurens vatten i stallet fryser, strömavbrott och att vi inte kommer ut från gården men förutom det....SÅ ÄR DET ÄR JU SÅ MYSIGT!!!!!!!!!

Har just haft besök av kära grannen som har skottat till oss. Hans hjärta är lika stort som hans traktor. Ibland slår han knut på sig själv för att hjälpa oss grannar så han knappt hinner med sitt eget. Tror att jag ska påminna honom lite idag om att han inte ska donera sitt traktorstora hjärta till oss hjälplösa krakar, det behöver han ha själv.

Så klart man får beklaga sig över vädret, det behöver man få göra. Problemet är bara om alla negativa saker lägger sig som en våt mössa över huvudet på en, direkt när man slår upp gluggarna på morgonen - då ser man inget annat och det enda som händer är att allt blir lite jobbigare och svårare, för SURPRISE!!! ... snön smälter inte för att man neggar....

Här kommer medicinen som funkar för mej.... vakna, sträck på dig lite under täcket, börja leeeeeee! Funkar även om man har tvåstämmig kör bredvid sig - maaaaammaaaaaaaaaaa... som upprepar sig i det oändliga, samtidigt som man har en leadsinger som lägger upp ett solo på temat : ooouuuwwwääääääää

Då föreställer jag mig inbyggda Peltor hörselkåpor, switch on och poff... ljudet försvann. Så där ja... vicka lite på tårna... leeeer, ser barnen gapa som fågelungar, men det kommer inget ljud, inte i mitt huvud... känner en liten skadeglädje över att ha överlistat dem med mina osynliga Peltor, he he,... de ser fåniga och frustrerade ut... Sedan ser jag mig själv i overall, varma vantar och mina älskade muklukboots, letande efter byns största driva... och sedan slänger jag mig. Ibland vill en tanke på snö innanför kragen entra mitt huvud, men den får snällt stanna utanför, för nu har jag sjukt kul i snön..... se så fint det kan vara:

Ja! Så är morgonen i gång, om första tanken är positiv så kan man ofta styra upp resten. Nu är jag redo att höra mina fågelungars ljuva krax igen och ta hand om allas bestyr!

Ibland glömmer jag mig själv och då kommer den våta mössan som ett brev på posten.

Som när jag ska klä mig. Jag har en deg på magen. Bland annat på magen, den har jäst vidare. Ibland önskar jag att jag var Barbamamma. Om man klämde lite runt magen så kanske det kunde hoppa ner en bit så man kunde få en rumpa, för den lyser med sin frånvaro och har alltid gjort. Men det blir liksom mer uppenbart när resten av kroppen jäser. Hade gärna gått upp ett par storlekar om man hade haft någon form av just ... form. Ska jobba på att forma den positiva tanken.

Tur att underbara A med sina 1000 väskor med kläder, skor och accessoarer var med i lördags. Hon är stylist, som en trollkarl med deg-kvinnor. Hon fick mig att känna mig snygg igen. I lördags var det möhippa. Lever fortfarande på den kicken, sjukt kul vi hade. Underbart att få vara med om att göra dagen för kära, kära L! Hon blev Helsingborgs vackraste kvinna iklädd paljetter, sotade ögon och snygg frisyr. Hon är otroligt vacker utan det också med men nu lyste det så ingen kunde undgå..! Ett härligt gäng tjejer... lovley!

Med den glädjen inkapslad i kroppen, ihop med "hoppa i snön tanken", så ska jag ta mig an dagen!

Studsa ut ni också, välkommen till en vit vecka! Se till att minimera tiden i dessa underbara dagar som ni förbannar vintern, fyll den med något roligt i stället. Själv ska jag jobba med min degproblematik, både mentalt och på crosstrainern!

Kommentarer (0)

Mormors drömmar, snöhen och ensamma äpplen.

Publicerad 2012-12-04 14:17:00 i Allmänt,

Barndomens dofter sprider sig just nu i mitt kök. Mormors drömmar. Ökenkakor, kallade jag dem när jag var liten. Små, liksom sandiga kakor med smak av vanilj och brynt smör. Vg observera Skånemejeriers smör, inget utomsocknes. Vi vill ju ha våra lokala bönder kvar, ta vårt samhällsansvar men snart har vi skitit i det blå skåpet genom att sila myggor och släppa genom elefanter och jämföra kronor och ören när vi handlar. Bättre att skita i att hyra tre filmer för 120 kr då, eller kanske köpa ciggpaket, kan jag tycka... notera att vi pratar sila myggor, de som tyvärr måste vända på alla slantar, köpa billigt och skita i både cigg och film är inte inräknade här.

Nå väl... Barndomens dofter.. en plåt blev döbakade och en plåt blev stenhårda... mormors fantastiska drömmar blev mina mardrömmar. Kalas om en och en halv vecka... börjat i tid för en gångs skull. Gör om, gör rätt.

När jag gick till skolbussen här om dagen, fick jag se ett träd med vildäpplen. Det hängde ett stackars äpple kvar. Samtidigt gick jag i funderingar i en fråga, där det gäller om man ska motsätta sig en förändring eller tycka att den är bra. Just när jag gick i dessa funderingar talade trädet till mig.... det kanske inte är det bästa att hålla fast i det som varit. Risken är att man blir ett ensamt äpple på ett träd, som vägrar inse att hösten är över, när årstiden förändras... bara för att inte vi vill ändra oss så gör ju vår omvärld det. Kanske något som går att applicera på många av de saker man måste ta ställning till här i livet.

Nu ska jag göra en snögubbe. Ja, för snögubbar är maskulinum, om man gör en tjej är det en tant-snögubbe. Snö"hen" kommer aldrig att rullas på min gård, oavsett hur mycket detta ställningstagande gör mej till ett frystorkat äpple.

Och med dessa ord drar jag på vantar och mössa och beger mig ut i ett härligt vinterväder.

//M

Kommentarer (0)

En jul för alla, även hånga pensionärer.

Publicerad 2012-12-03 13:18:00 i Allmänt,

Såå, då var det jul igen. Snön kom tack och lov till första advent. Vintern är fantastisk, men bara om man är ekiperad för den. Hestra-vantar och Mukluk-stövlar krävs för att vara go å gla i -16 C. Sedan jag anskaffade dessa godingar har jag inte behövt raggsockar. De är helt underbara!!

Då var det alltså jul igen och för oss innebär det spraket av en varm brasa vid soffan, glöggmys och ljus i lyktor. Men för vissa är det bara en extra bekräftelse på en tom plånbok och en tom helg utan familj och vänner. I flera år har jag funderat på (alldeles försent) att i någon form återuppta en tradition som vi hade i kyrkans regi i Vinslöv, när jag var liten.

Traditionen var en jullunch med fika och julklappsutdelning, som var gratis för de som ville komma. En jul för alla. Några dagar innan julafton drog kantorn Lennart Ljungqvist ihop barn och ungdomskörerna i församlingen till en pysseldag. Vi höll till i församlingshemmets lilla sal. Vi småglin tassade in förväntansfulla och fnissande och satte oss och började fixa med julklappar, skänkta av byns företag. Först delades varorna upp så det blev rättvisa paket. Meter efter meter med julklappspapper virades runt diskborstar från Kronborsten, Gevalia från Ica chokladkartonger från Regners. Meter efter meter tejp häftades fast, med lite tur i pappersskarvarna där det var tänkt att de skulle sitta från början. Meter efter meter av presentsnöre virades och, knöts och kryllades. Sist lackades paketerna. Men det fick inte vi små göra. Detta moment sköttes av UNGDOMARNA!!!

Ungdomarna. De var stora, coola, hade parfym, smink och tuggade tuggumi. Och - de hade permanentat hår. Små lockar som skruvade sig så vackert runt deras coola ungdomsansikten med blå mascara. (Vi pratar 80-tal här..) Åh vad vi ville vara som dem. Tänk att få stiga i hierarkin och få lacka paketer. Ungdomarna fick också baka kakorna till jullunchen. Detta var ett längtansvärt mål i mitt liv. Att bli ungdom och ha viktiga uppgifter på jullunchen.

När julafton kom dukade vi och gjorde mysigt. Folk strömmade in. Många ensamma som skulle spendera kvällen hemma själva kom dit för att umgås och uppleva julstämning för en stund. Några snåla pensionärer som bara kom dit för att de ville äta gratis och få paket innan de skulle hem till sina familjer och fira en gång till, med de var också välkomna, så klart. En jul för alla, oavsett om man var ensam, fattig eller girig, tvåsam pensionär med full börs. Ett 40 tal personer var där varje år. Vi glin dukade och dukade av, sjöng julsånger och delade ut paketer. Alla var så glada. Äkta glädje över att vara tillsammans med någon, få skrattta, lyssna på en barnkör som sjöng halvfalskt i en hörna spred sig med en värme i rummet. Det var riktig samhörighet och många gick där ifrån raka i ryggen, med ett leende på läpparna och med mer glimt i ögat som inte fanns när de ett par timmar tidigare steg in genom dörren.

Festen slutade samtidigt som Kalle Anka började på tvn. Då snabbade jag mig hem till mitt eget julfirande. Nöjd och glad med dagens gärning satte jag mig vid dukat bord och tackade för att jag var så lyckligt lottad. Jag hade hem,familj, glöggmys och ljus i lyktor.

Jag vill att mina barn också ska få känna tacksamhet över vad de har. Jag vill att de ska flytta fokus från sig själva - till sin omvärld, lite oftare. Idag handlar det mesta om Me, myself and I. Vassa armbågar för att ta sig någonstans här i livet. Klättra genom att trampa på andra.

Undrar om det finns någonstans man kan hjälpa till, där de ordnar något liknande. Får höra mig för. Ungarna får hänga med. I stället för att tjata hål i huvudet på mej om när tomten ska hasa sig in med masken på sned, med dyra julklappar som i bästa fall leks med något år innan intresset försvinner, kan vi väl flytta fokus och göra något för någon annan - helt utan vinning - tillsammans.

Minns med värme i hjärtat hur kul vi hade det och hur lärorikt det var. Det måste ju funka även på 2000-talet.

Har just bestämt mig. Det ska minsann bli julmys 2013, en jul för alla, ska bli min paroll nästa år. Bäst att skriva in det i almanackan redan nu. Det ska bli skönt att få göra något på riktigt nästa år, bortom meningslösa diskussioner om koksalt i julskinka, plomber som gått åt skogen i knäcktuggandet och frågan om hur mycket pengar vi ska lägga på julklappar. Dessutom är det ju bara jul några dagar. De andra 360 dagarna kanske också kunde få en tanke på hur de ska spenderas......

// M

Kommentarer (7)

Man måste se på saken från minst två håll - annars blir man en liten människa.