Min jul är räddad av resår och Sparbanken Göinge!
Det är inte klokt vad man får ner i en kundvagn nu förtiden. Sist jag var och handlade fick jag ner tre kassar mat, två barn i varierande ålder och storlek, samt en julgran. Min tid som småbarnsförlder har givit mig många färdigheter till mitt CV. Tror att alla med smått folk hemma känner igen sig i en eller flera av titlarna nedan... (annars är man eventuellt en övermänniska eller har en fantastisk hemhjälp).
Professor i logistik- se ovan, no more comments...
Koordinator - alla tider som ska passas. Helst borde man ha ett par kloner för att hinna från punkt A till B.
Diktator - my way or no way, för att hinna mellan alla ställen finns inga utrymmen för alla att göra sin röst hörd. Projektledare - Den titeln har man gjort sig förtjänt av efter att tagit sig och lilla familjen ut genom ytterdörren på morgonen.
Julgransmannen på Maxi måste vara magisk. Han visar en gran som ser bra ut när han håller i den men ....
I dag var det julshopping. Barnvakt, jag skulle göra Kristianstad med pyssling i barnvagnen... fika... titta i skyltfönster... beundra ljusdekorationer i skymningen. Väl inne i staden fick jag parkering direkt på Södra kasern. Ungefär då satte jag punkt för min utopi om den gemytliga julshoppingen.
In i världens enda leksaksaffär som inte är gjord för barn, vagnar eller folk med breda rumpor, BR leksaker. Får man möte i någon av gångarna får man hoppa in i en hylla, alternativt trillar hela hyllans innehåll över en. Väl framme i kassan med bebis på armen, en gigantisk kartong innehållande ett Playmobil piratskepp samt lite småplock får jag första överraskningen. Stoppar i kortet... "Medges ej" he he he... jag har fört över pengar till fel kort. Plånboken fortfarande hos busschauffören efter möhippan. Detta kort samt mitt pass är mina enda livlinor. Tittar lite dumt på kassörskan, svetten tränger fram i pannan och jag flinar med ett efterblivet leénde. Lägger undan varorna bakom disken, ber om att få återkomma. Ringer Sparbanken Göinge. De är stjärnorna på min natthimmel som lyser igenom rullgardinen som nyss drogs ner. De fixar pengarna till rätt konto och shoppingen fortskrider.
På HM hittade jag ingenting som fick mig att se ut som en värdig människa. Fastnade i en klänning och fick amma i en provhytt. Bokhandeln hade inte något av det jag skulle ha, nämligen konteringsstämpel, "Redovisa rätt 2012" samt register 1-12. Verkar som om jag får bokföra på julafton. Kul på jul... Konstig bokhandel.
Aima räddade dagen efter tre vändor i provhytten. Optimisten i mig rådde mig att prova samma storlek som jag hade innan graviditet nr 3. Optimismen dog i det provrummet, R.I.P. Våga inte återuppstå. Aima har snygga kläder för alla typer av människor. Med det menar jag resår och stretch i plaggen samt en torftig julplånbok. Hursomhelst kände jag mig snygg i kläderna jag köpt och gick därifrån nöjd och glad.
Den mysiga julfikan byttes ut mot en kaffe, vatten och baguette "to go" ifrån Trendie. Inte helt genomtänkt efter som jag redan hade en säck (!!!) från BR i ena handen och en barnvagn innehållande ett barn och något som kan liknas vid ett flyttlass, i andra handen. Ett sista stopp - Ohlssons ost, sätta sprätt på ett presentkort. En sista eftertanke... liten affär, fullt med folk. Jag har kaffe, säck och vagn. Känner mig som huvudrollsinnehavare i Tomten goes Hillbilly...bara skägget som fattas. Tar jag mig över huvudtaget in får de nog baxa ut mitt ekipage med vinsch. Orkar inte. Baguetten i vagnen, kaffet i samma hand som säcken. Snoret rann och det fick rinna eftersom jag inte hade någon ledig hand, svart under ögonen var jag efter stress-svetten från mitt klädmaraton och jag kände svag tinnitus efter ett par timmar med nyanserat vrål ifrån vagnen.
DÅ!!! Någonstans i mellan Ohlssons ost och Södra kasern, någonstans mellan snor, gothsminkning och överlass, infann den sig - julkänslan. Det var mörkt ute, lite julmusik hördes från ett café och det glittrade så fint av alla ljus. Jag tog ett djupt andetag och kände efter ett par sekunder. Tog känslan med mig och stegade mot bilen. Man ska sluta när man ligger på topp.
Nu ska jag installera ett Wii, vars medföljande bruksanvisning erbjuder manual på spanska, portugisiska samt italienska.
Desbedida, adeus, addio eller
adjö, som man säger på svenska.
