frumalm.blogg.se

 

Tack för alla fina kommentarer på Facebook och här på bloggen. Ger inspiration till att dilla vidare om både det ena och det andra.

 

Här hemma är det bara jag som har Facebook. Här hemma tycker vi om vår privata sfär och delar inte med oss så mycket familjeliv via sociala medier och så kommer det även att vara i min blogg.  Detta har vi kommit överens om sedan en tid tillbaka, då det endast är jag i vår familj som valt att finnas med i forum som kan läsas av allmänheten.

 

Så här sitter jag alltså nu.... med min serendipitet.... med min nystartade blogg.... som handlar om hem och familj utan att jag igentligen har något hem eller någon familj att skriva om. Av två anledningar - respekt för familjen men när man vrider på det (och man ska ju se på saken på minst två sätt, annars är man en liten människa), så kan det ju även vara bra att inte relatera för mycket till jag, mej och mitt, för då kanske andra har lättare att applicera mina tankar, förhållningssätt och värderingar på sej, sig och sitt.

 

Jag vill att ni läsare också har respekt för min familj och därmed inte lägger upp kommentarer rörande mina familjemedlemmar eller händelser i mitt liv så som semestrar och annat som jag inte dryftat på bloggen. Däremot tar jag tacksamt emot kommentarer om mina inlägg, över era funderingar och allmänna saker, så länge som det inte går stick i stäv med mina värderingar ovan.

 

Alla kommentarer granskas innan de publiceras. Inte för att censurera bort kommentarer utan för att skydda mina intressen. Hoppas att ni har överseénde med detta.

 

 

Idag funderar jag på hur det är att åldras på insidan. Det ska jag gå och fundera på ett tag medan jag städar.

 

Häromdagen satt jag och tittade på en talkshow med en kopp kaffe i handen. Som vanligt går det inte att bara precis sitta och titta förutsättningslöst. Det är som att jobba i Windows. Största delen av min hjärna tittar på denna intressanta människa som intervjuas, ögonen vilar på 40" tvn men samtidigt.... samtidigt ligger det en förbannad dialogruta,, liksom i ovankant av skärmen med text som rullar från höger till vänster för att sedan försvinna ut i ingenting. Den texten är alla mina andra tankar som maler. De flesta går obemärkt förbi. Så plötsligt....

 

 

Detta var ju ett trevligt program... ja, så tänkte jag. Detta var ju ett trevligt program!!! Det är ju ett ordval som en gammal människa skulle använda sig av. All respekt för gamla människor som har erfarenhet, levt ett långt liv med mycket visdom i sin ryggsäck men.... detta var ju ett trevligt program!!!

 

Som en ilsken dialogruta i Windows, ni vet en sådan man klickar ner som bara ploppar upp igen, - så ser det ut när denna mening gång på gång visar sig i mitt inre. Hjälper inte att jag stänger av och startar om. Syntax error.  Detta var ju ett trevligt program.

 

Är det så ålderdomen på insidan smyger sig på oss lyckligt ovetande och blåögda 31 ½ åringar? In i tankevärlden, in i vårt innersta, en glidning, som gör att man inte riktigt är medveten om vad som håller på att ske. Inget "plötsligt händer det". Mer såhär; en dag om några år så har det hänt utan att man igentligen kan sätta fingret på när ...

 

 

Man har blivit gammal.