Blommor och damm går hand i hand och snälla slå mig hårt så jag vaknar upp!!!
Ni som tog rubriken som en inbjudan till någon konstig tillställning kan sluta läsa nu. Detta handlar om att jag upptäckt att det finns ytterligare en princip som styr mitt liv som bara måste BORT!!!!!!
Köpte tulpaner häromdagen. 3 buntar och lite grönt. Ställde dem i en bringare lite svalt och tänkte att jag skulle städa ordentligt innan jag satte in dem i rummen. Städningen uteblev. Tulpanerna blev kvar i bringaren. Sneglade på dem morgonen efter. Ska bara städa, sen ska jag fixa....
Okej. Lite konfigurationer av mailprogram och nya programvaror och familjeliv kom i mellan. Tittade på tulpanerna igen och tänkte mig tillbaka till 2012 års tulpansäsong då flertalet buntar hann vissna och blomdöden dö i bringaren innan jag hann ( läs prioriterade) att städa. ( Säger lite om min städfrekvens...) för, lyssna noga.. här kommer principen: "Man sätter inte in fräscha blommor i ett smutsigt hus". Det är att likna vid ny deo i en svettig armhåla = lökigt.
Där satt den som en smäck... stress för att hundhåren och dammet yr i min enkla arbetarbostad och stress för att dessa vackra blommor står och förfaller i min gamla Tupperware-bringare. Vad tänkter jag med....
Nu har jag kodat om i hårddisken.
Swisch - så har vi fina blommor i huset igen och de gifter sig fint bland dammråttor, skor utanför skoskåpet och ovikna fleeceplädar i soffan. Mitt i måckamååådan, som min mamma skulle sagt. Hon säger föresten också att man "flaxar" med någon, när man dejtar. Undrar vart det uttrycket kommer ifrån. Kan det ha med fåglarnas parningsdans att göra? Hur som helst har jag svårt att föreställa mig som singel orera om att jag hade lite flax med en ny kille. Eller så här: - Hej, ska vi ut och äta lite gott i kväll och flaxa????
Igår var jag hos HN -alternativet och rättade upp ryggen ca 2,5 cm. Känner mig lite snurrig idag. Tror att det är därför som saker gått snett i mitt liv, för jag är 3 cm sned. Inte undra på. Nu ska jag gå dit ett tag och se om jag kan bli lite rak. I ryggen och tanken. Hon är fantastisk. Botar allt från sneda ryggar till gasmagar och stänger tarmklaffar.... Det har jag flera bevis på i form av hjälpta personer i min omgivning.http://www.hnalternativet.se/
Nu vill jag hylla min husgud Mia Skäringer!! Hon är tillbaka i rutan. Kan inte med ord beskriva hur mycket jag älskar denna kvinna. Vi har inte alls samma bagage med oss i livet men efter att läst hennes bok tror jag att våra liv ter sig ganska mycket på samma vis i vardagen. Det finns säkert någon tvätthög här och var hos henne och troligen någon legobit som fastnar mellan tårna på golvet också. Vi är ju alla olika - tack och lov. Men det är först på senare år som en kvinna som Mia, där inte allt verkar vara guld och gröna skogar kommit fram i media och blivit erkänd för den hon är- på riktigt liksom.
Långt bort ifrån perfekta ideal ifrån Elle, Hem och trädgård, Vi föräldrar och allt vad dessa ångestbomber heter.... med vita golv och vita tänder som alltid skiner, händer som aldrig är nariga, ben utan hår, barn utan snor, (jag är nöjd och glad om mina barn behåller snoret i och runt näspartiet ) trebarnsmammor utan hängiga tuttar, för att inte tala om alla ljuslyktor som står så fint utplacerade här och var i trädgården och ... kuddar i parksoffor som står i någon syrenbers'å... och där har jag alltid undrat vem i hela friden som pallar gå runt och samla in dessa kuddar och filtar varje kväll. Jag har nog med att inte glömma dynorna på uteplatsen precis utanför dörren.
En gång läste jag i en sådan här ångest-tidning i väntrummet på BVC:
Kära frågelådan. Hur ska jag pimpa potatisbullarna så min son på 2,5 år tycker de är intressanta att äta?
Eeeehh, kollade igen, néj, det var inte sidan med läsarskämt. Det var på allvar en mamma som pimpade maten för att ungen skulle äta. Vidare: för potatisbullar är väl lämplig mat till barn? Tur jag slapp svara på detta, för det hade nog blivit något i stil med:
Kära läsare med hål i huvet.
Jag vill börja med att beklaga, för det verkar ju som om dina föräldrar tappat dig på något hårt när du var liten.
Ja, potatisbullar är bra mat för barn, speciellt om de är hemlagade. Precis som all annan form av människoföda. Vet inte om du har missat en väsentlig grej i det här med barn, mat och uppfostran. BARN ÄR MÄNNISKOR. Är potatisbullar bra mat för dej? Sleva upp ett par stycken med lite lingon. Helst inte den billigaste sorten med 2 kg socker, 3 bär och cancerframkallande, hormonstörande lingonarom, utan riktig sylt (se innehållsförteckning...) ... är den för dyr? Fundera på om du kan sänka mobilräkningen, skippa ciggen eller kanske köpa en 33 cl burk Cola i stället för två liter på lördag, äter han inte får han väl va hungrig tills nästa måltid. Kexchoklad tre kvart efter matvägran är alltså inte okej bara för att du tycker synd om honom. och du försöker döva dina jobbiga känslor. Håll på mattiderna. Garanterat kommer den bortskämde lillkillen att sleva i sig den mesta mat med oerhörd aptit efter ett par dagar.
Som tack för du delade med dig av dina störda välfärdstankar skickar jag mitt hemdesignade väggord, från ett av mina första blogginlägg, på posten..
"Clausum et manducare" eller "Håll käften och ät".
Hoppas ni får en riktigt bra helg kära vänner. Går livet imot dej... gör ett par snöänglar i vår vackra vintervärld, fånga den känslan, på samma sätt som man försökte fånga fisar i en burk när man var liten... de syns inte men man förnimmer dem när man öppnar locket!!
Pussar från blomsterflickan!
